jävlans helg^^

Igår var jag uppe tidigt för att hinna med färjan till Åland. Vaknade halv sex, gick upp, packade det sista, åt frukost, borstade tänderna, klädde på mig, tog packningen och gick ut till bilen. Sen bar det av. En nästan 2timmar lång resa till båten som gick från Grisslehamn. Sedan på med bilen, ut ur bilen, ta plats i båten (hittade två soffor vid ett fönster). Det blåste ganska mycket, men jag fann ganska mycket nöje i att se hur de som gick förbi snubblade omkring^^ 2timmar med båt och sen så var vi framme. Hotellet "Elvira" låg mycket nära färjan så vi checkade in och lämnade packningen. Det hände inget speciellt under lördagen. Vi åkte till Mariehamn och hämtade ut nummerlapparna och inte mycket mer. Idag så gick vi upp klockan sex, gick ner till matsalen där frukosten serverades 3timmar tidigare än vanligt bara för att vi och ett par löpare till skulle hinna äta före loppet.

När bilen rullade på vägen mot Mariehamn varifrån starten skulle gå, så blev vi något överraskade av snön som plötsligt stormade mot bilens vindruta. Fortfarande oktober och snön bara öste ner! aja, wtf.. inget att göra åt saken.. 8.30 började vi värma upp på löparbanorna runt den nybyggda "fotbollsarenan" (som förövrigt låg precis bredvid grusplanen där vi spelade med Årsta aik för många år sedan). Straxt så var det dags för start, och medans alla samlades insåg jag att jag inte ville springa med mp3:n. Jag plockade av den och smög över startlinjen för att lämna den till Far som stod lite längre fram brevid banan. När jag räckte över den så hörde jag hur nedräkningen hade börjat! 6, 5, 4, 3.. då låg jag 5meter framför startlinjen! Starten gick, och jag kände mig så skyldig att jag släppte förbi några pigga löpare. Sedan gick jag ut för fullt.. jag hade ju aldrig sprungit så mycket som 2mil tidigare så jag tog följe på täten.

Jag hade sprungit drygt 8km när jag fick håll som aldrig förr. Jag var tvungen att stanna o låte det gå över, vilket jag också gjorde. Jag led lite av att se så många, 5-6 personer springa förbi men efter 15-20 sekunder sprang jag vidare. Jag kan berätta att detta var en vändpunkt i hela loppet. Det var inte kul längre, och snön som låg på asfalten gjorde det knappast behagligare.. mer än en mil kvar och slut på krafter.. så kändes det men jag kämpade på trots allt. Efter att ha sprungit ca. 11km på en rak landsväg (skitkul!) så vände det och vi sprang tillbaks igen. Från den vändningen så sprang jag inte förbi en enda löpare, utan blev bara omsprungen med jämna mellanrum. Inget som stärkte självförtroendet direkt. Höjdpunkterna under loppet var iaf vätskestationerna där varm sportdryck delades ut. Inte helt fel i den 0gradiga kylan, och vid den sista kontrollen efter 19km sprugna så fick jag tom en saltgurka:P visste inte att en sådan kunde smaka så gott=)

Nu hade jag sprungit 19km och då ska det ju bara vara en km kvar. Det hade jag räknat iskallt med, men snart insåg jag att halvmaraton måste ju va drygt 2,1.. Helvete! flera gånger stannade jag upp och började gå. Till slut så sprang det upp en dam jämsides med mig och sa "Kom igen nu! Bara slutet kvar", så jag tog mig i kragen och hängde på. Vi sprang bredvid varndra tills vi åter kom in på stadion där jag spurtade ifrån henne. Inte så snällt, men vafan"/

Den slutliga tiden blev 1.48.30 ganska exakt. Inget att skämmas över för att vara första gången, men det var en riktig plåga. Blåsor på tårna och värk i kroppen. Nu sitter jag äntligen här hemma och njuter av lugnet. Mår allmänt bra efter en underbar lunch på båtens buffé som fortfarande ligger kvar i magen=)

Och så vill jag tacka Helsingborg och Stuart Baxter för att de bromsade Elfsborgs frammarsch mot sm-guldet! Nu har aik chansen, hoppas de tar den!=O

//Mårten

Kommentarer
Postat av: Lenä

DUTTIG POJKE :D

2006-10-30 @ 18:12:21
Postat av: Bajen-fans

Inget guld nu, hehe, gais-gnaget 0-0

2006-10-30 @ 21:03:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback